jag fann mig själv i känslan av iskall betong mot redan stelfrusna fötter
svidande lungor, andedräkten som ett rökmoln

och jag räknade dina hjärtslag, ekande likt fotspår som försvinner i en gränd

du är som jag, du flyr en sanning som är alltför påträngande, springer och springer

kastar blickar över axeln mot spegelbilden och kastar stenar i glashus tills splittret regnar över dina axlar

men det går aldrig att riktigt fly från sig själv