Du avskyvärda människa
med din härskartekniker

Du bär en stank som äcklar mig
en odör av undangömda avsikter

Jag duschar
skrubbar
och flår mitt skinn

Men ändå finns du kvar där
klamrar dig fast med dina klor

Jag skriver med mitt hjärteblod
skrapar med naglarna på det benvita golvet

Med mitt hjärteblod
och ur min smärta

Väljer jag att skriva om Dig igen
den svekfulla
Den ljugande, äckliga ormen i mitt mentala paradis

Mitt hjärteblod som en gång rann varmt genom mina ådror vid åsynen av dig
fryser nu till is
eller kokar tills det finner sin väg ut
Genom hud, ögon, porer och ångest

Jag hatar att jag en gång älskat dig
Du avskyvärda människa

Men mest av allt hatar jag mig själv
för att jag än idag
Tänker på dig.