har inte egna biologiska barn men han har
fullt logiska barn eftersom de barn han har
är adopterade. Att adoptera barn är ju inte
helt självklart, men har man som Göran en
fru, så finns det en

möjlighet att skaffa barn på annan väg än
'den naturliga'. Så det är onaturligt att skaffa
lånade barn då? Äga barn går ju inte, men
det går att äga ansvaret. Det går att förmedla
kärlek, att vara

närvarande och att låta barnen få en som
trygg hamn i en sådan ålder då de allra mest
behöver en. Man kan förstås undra över
vilken ålder det skall vara, eftersom barn
kanske alltid har behov

av trygghet och åtminstone en förälder under
hela uppväxten. Men man borde väl kunna
tänka sig att även om ansvaret finns hela
vägen upp till artonårsåldern, det inte skall
vara lika stort efter

att barnet blivit först kanske tio år, tolv eller
femton år. För detta par som valt att låta
barn sälla sig till dem och de tillsammans
blir en stor familj, är förstås denna sits ett
som äventyr. Kanske

lika stort eller kanske till och med ännu större
som med att finnas i en vanlig familj. Vad man
nu menar med en vanlig familj och om det nu
alls finns en sådan. Det behöver man kanske
inte bry sig stort om

och inte heller försöka jämföra sig med. Eller
så är det precis det man gör själv och kanske
är det också vad andra familjer gör, som är
just biologiskt sammansatta. Dock är ju inte
föräldrarna släkt från

början utan blir det mera då det kommer
barn som föds in i den. Göran har många
kluvna känslor och en rad olika föreställ-
ningar till om det skulle ha varit annorlunda
om barnen varit

parets egna. Kanske blir deras barn mer
eller fortare självständiga än i en vanlig
familj. Det går ju inte att veta säkert. Men
han tycker ändå att eftersom barnen
själva känner till

att de är just adopterade, det på något vis
stärker dem och att de svetsas samman av
gemenskap och vänskap istället för som
annars, av släktskap med varandra. Så där
kan en ju resonera.