efter vägen möter man mäniskor situationer
fylld av skratt och roliga minnen

allt är så underbart roligt det känns så bra
middagar med goda vänner och fester

såna som förut mötte min blick lene tittar
undvikande snett alla lenden har blivit tomma
blickar efter min väg i lycka som har
börjat blekna och fyller mej med känslor

av olust men det är inget mot sveken
frustrationen och hatet när jag vänder

mej om och ser verkligheten och jag blir helt
paff luften går ur mej och jag faller ut i gråt

kraftlös mentalt utmattad i min ensamhet alla
snälla runt om mej och den jag älska var inte

där för att festa och ha roligt dom var där för att
skydda sina egna intressen min tjej som jag älska

och dessa var minna vänner några som jag
älskade och litade på det sveket gjorde ondast jag

förlorade inte bara min kärlek jag växte upp utan
vänner hur kunde jag vara så blind vi som var så bra

vänner tänk att ondskan kan sträcka sej så långt
att krossa mitt hjärta och ta minna vänner här står

jag ensam i en värld där jag inte finner ord för mitt
sorgsna sinne och så är det varje gång i min värld

när jag träffar en ny kärlek som fyller mej innan
hon faller i från mej och vi blir ensamma