Jag är en enformig jävel,

'

Upprepar och vältrar

På kalas ler jag mot

Stundom grät jag en hel höst, en vår och en sommar

Vintrarna fryser jag

Ett glas rosé på medis

Hon lyssnar, hon pratar, jag pratar, jag lyssnar

Vi ger inga råd till varandra, vi har svaren själva, det är bara en fråga om tid

Så nuddar vi nakenhet och

Jag frågar om hon tycker jag är gränslös, det tycker hon inte. Förlöst vet jag inte, men sans i alla fall. Kanske är kroppar bara kroppar, kanske är mänskor bara mänskor, kanske är kärlek – nej, inte för mig.

Perspektiv blir tydligt på Havannas gator i kåkstäder och polisärt förtryck, skillnad på inhemsk och turist. Fasader och fasansheter. Man kan ätas av hajar på flera sätt tänker jag när jag sitter på bussen, snett framför mig ser jag en ung man hög som ett hus, för inte så länge sen skulle jag bara ha tyckt att han hade vackra mörka ögon där pupillen fyllde ut hela iris.

Låtlistan är bara en och ibland lägger jag till något jag tycker om,

Jag är en enformig jävel