Mitt Stockholm står i lågor från gravljus och brinnande tårar. Mina havsblå ögon blir gråare för varje droppe som faller. Mitt fjälliga hjärta flås för varje andetag jag tar. Bröstkorgen sliter sönder det vid varje ynklig, skakande andhämtning. Kroppens bur klarar inte av att hålla känslorna inne. Halsen tjocknar, händerna famlar efter tändaren och jag spottar blod i din minneslund. Jag sätter Norrtälje i brand. Snart brinner hela jävla Sverige, som min egensnickrade fyr att locka hit dig igen.

Varje dag vill jag träffa dig, men istället sitter jag och förpestar rötterna till din viloplats med fimpar. Varför kan du inte bara komma tillbaka?