I
Dunkel är dagen
när dimman driver
dunkla är orden
som mumlas i mörkret
orden och ödet
för människors möte
orden och önskan
om värmande elden
om lysande lågor
i bitande vintern
om glöd och om guld
från forndrakens grotta
om ringen av stenar
om ringen av händer
som flätar en riskorg
av ljung och av vindar

II
Dunkel är tiden
och dunkla är drömmar
fylgian bygger
en båt utav drivved
fyller dess skrov
med levande glödkol
skjuter ut ekan
i svartvattentjärnen
drar den i tömmar
dit månljuset faller
låter den brinna
och spräcka ett drakägg
- sådan är drömmen
vid stenringens läger
sådan är stunden
när vinden har mojnat

III
Dunkelt är ödet
och dunkel är kvinnan
hon som bär mantel
och skor utav hjortskinn
hon som är eld
och en bäck ifrån bergen
hon som är guld
och som klivit ur ägget
vingad och vacker
med öppnade händer
hon som bär ord
i en korg längs en skogsstig
hon som är ljuset
som rör den som sover
nära en stenring
med glödbädd och aska.

IV
Dunkel är stunden
och dunkelt är mötet
dunkel är dagern
och nätterna lika
dunkla är orden
om värmande vindar
de som trär slöjor
från gryningens grenverk
Mannen som drömmer
och kvinnan med korgen
hon som bär vingar
och han som bär staven:
gåtan är given
till den som vill tyda
orden om ödet
i landet med drakar