Numera är det väldigt opportunt att beskylla människor för att vara fobiker: homofob, islamofob och så vidare. Jag skulle vilja dra mitt strå till stacken genom att skriva något om KRISTOFOBIN. Den är lika gammal som kristendomen. I det gamla Rom kastades kristna till lejonen. Det var ett folknöje. Totalitära stater vörlden över har förföljt Guds fria församling. Så är det fortfarande.

I Sverige yttrar sig kristofobin så, att människor blir helt galna av att vi fått en minister i regeringen som är kristen och som står för det. Hon har dessutom mage (notera vitsen) att vara med i "Ja till livet". Detta förfasar sig K G Bergström och många med honom över.

Jag minns när jag studerade vid Livets Ords bibelskola i Uppsala. Dit ringde arbetsgivare och ville ha folk som jobbade i deras företag. Varför? För att bibelskoleelever skötte sig exemplariskt, arbetade hårt, var punktliga och stal aldrig.

Det heter i Skriften att rättfärdighet upphöjer en nation men att synd är folkens vanära. Även om jag personligen är motståndare till att man som kristen engagerar sig i partipolitik anser jag att det i Sverige inte ska införas Berufsverbot mot kristna med avseende på regeringsposter. Då har vi hamnat i en diktatur á la Iran. I Hitlers Tredje Rike förföljdes radikala kristna av Gestapo. Bonhoeffer internerades i koncentrationsläger. Så är det lyckligtvis inte i Sverige. Inte än i alla fall. Men mentaliteten finns där - kristofobin.

Gud välsigne dig, syster Santesson, även om jag inte delar vare sig din politiska uppfattning eller din teologi. Bry dig inte om vad kristofoberna svamlar om!

LARZ GUSTAFSSON