När jag inte vet vad jag skall
säga; när jag inte vet om jag är:
det är då alltet sluts; jag är med
dig,
jag ler;
du ler,
du skrattar.
Vår gemensamma tid blir en
epok och existens är bara: nu;
ett
andetag står still och vi ser på
varandra som solen ser på månen:
skinande

Jag vet inte vad jag skall säga när
ljuden sluts och vi bara är;
dina
ögon: stora
bruna;
ditt hår,
mörkt;
ditt leende: min tid imploderar.

Jag har aldrig känt så här, men så här
får jag inte känna;
inte nu,
bara sen
och sedan,
för evigt.