Du står i den darrande uppförsbacken
och stängda dörrar

Men takten finns kvar, som är poesi

Jo, du måste. Vakna.

Du kör mot huset i himlahav
Du rasar och glider som skogen förbi, och himmelens hissnande valv
Du flimrar

Du kör för att dö
någonstans i någons famn

Du letar efter rummet med glans
och den väntades hamn

Du letar efter dansen som aldrig fanns

Du tvekar, drar, tar
varsamt, sakta
gryningen mot jorden

friar de bortglömda orden