Hennes ord ekade, jag tittade ner
Nära åttahundra dagar blir inte fler

Förut var kärlek allt vi kunde se
Ögon vars blick säger intet mer

Rusningen tynar, åter abstinens
Ensamhet är knark, min evige vän

Mina ögonblick tycks fly mig förbi
Där jag sitter i min stol och förblir

Reflektioner, som brister ut i sång
Om en saga, när jag var kär en gång