I mörkret smyger jag tyst nedför trappan. Jag undviker att trampa på det knarrande trappsteget för att inte väcka familjen som sover. I köket möter mig siffrorna 03.17 på mikrons display.

   Med skorpor och mjölk sätter jag mig vid köksbordet med endast diskbänksbelysningen tänd. Utanför fönstret är nattmörkret kompakt.

   Långsamt återuppväcker jag tankarna som inte tillåter mig att sova. Det måste ner på papper genast. I morgon kan det vara för sent.

   En timme senare sitter jag fortfarande kvar. Ensamheten i natten med ordvändningar, block och penna är guld värd, trots missad sömn.

   Den tiden är min frihet. Bara min.

© Kjell Åhsberg