Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
dröm, fortsättning på livet som tvillingmamma I som ligger under Läs gärna.


livet som tvillingmamma II

 

när mormor och morfar kom och hälsade på hade Jörgen och Ella åter krympt sig till PEZ-format. Jörgen var nu ett år äldre än Ella och klarade sig fint på välling och blåbärssoppa. han pratade och gick som en hel cowboy i sin bruna plasthatt. jag tog ifrån honom svärdet, satte honom på morfars knä och presenterade dem för varandra. själv skulle jag och titta till Ella som hade stannat i växten. det var därför vi bodde kvar på barnhemmet.

i flickornas barack var det tystare. Ella verkade pigg. hon hoppade ur skrivbordslådan genast när jag öppnade, strök undan sitt rosa trollhår som räckte ända till fötterna, och avsöndrade en klick slemmig, genomskinlig fiskrom. jag torkade henne och satte på ny tygblöja. då sög hon sig fast vid min högra bröstvårta, glupsk som en igel. 

när jag var på väg ut igen genom korridoren snubblade jag först över dammsugaren och sedan över vaktmästaren, som låg raklång på golvet och kved. han hävdade att en kabel hade träffat honom  och att han skulle få stelkramp i ryggraden. mycket riktigt låg en naken kabel, nedfallen från taket, tvärs över rummet. kanske hade det blivit kortslutning när den föll på dammsugaren. 

jag hade som vanligt inte någon telefon och i flickbaracken fanns ingen personal, så jag sprang tillbaka till pojkarnas avdelning med andan i halsen, i hopp om att hitta någon som kunde larma eller i värsta fall fråga mormor och morfar om hjälp.

på den dubbla trappan vid ingången stod två levande statyer. den högra var barnmorskan som en gång förlöst mig. hon skakade pekfingret och vägrade låta mig passera. den andra var ett förvuxet snufflo med långa mjuka öron, som hukade sig över sin Abakus, blinkade oförstående och på ett effektivt sätt blockerade den vänstra dörren.

vad kunde jag göra? jag ville inte ta chansen att ge mig tillbaka för att rädda vaktmästaren själv, eftersom Ella fortfarande hängde vid mitt bröst och jag inte vågade riskera att hon skulle bli skadad. skrika kanske? så att mormor och morfar hörde? situationen var absurd. jag tog sats, fyllde lungorna med den kyliga luften och försökte visualisera en pratbubbla med ett 112. 




Prosa av Nanna X
Läst 405 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2015-02-14 09:31



Bookmark and Share


    prima donna VIP
Med Humor och alvar invävt i drömmarna händer det också onekligen mycket...hur ska du räcka till? De där Pez figurerna är kul och godiset i dem syrligt gott
2015-02-15

  TrollTörnTrappan VIP
Ojoj!! Här virar sig den märkliga humorn och alarmerande allvaret, härligt virvlande om vartannat.

Känns som ur den bästa, animerade film. Din egen barnmorska gör åter entré... och dammsugaren ligger där och låtsas oskyldig?
2015-02-15

    Lena Söderkvist VIP
Det sista var det bästa. Pratbubblan. Vet du vad jag gjorde en gång när jag jagade bovar som höll på att komma undan, jo, jag tryckte på en gul larmknapp som jag hade inopererad i bröstet.
Din dröm visar klara stressymptom. Det här att kanske inte räcka till, måste allting ske samtidigt, och vadan denna ovilja från de rackarns statyerna.
2015-02-14

  i af apa
eXtra plus för bilden...!! & stelkramp
i ryggraden av en träffande kabel...
2015-02-14
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X