I  betraktande   av   livets   trädgård   däri   arternas
strävan  för  överlevnad  ständigt  gror  och  erövrar
landvinningar, närs  ingen  nåd  och  empati  för de
mindre livsfruktiga arterna, för  allas  lika  värde är
där  allas  olika   värden  av  potentiell  förmåga  till
population  gäller  av  att  äta  eller ätas, sen  får  ni
skriva  hur   finömmad  utopisk  poesi  ni  vill  eller
hålla  publikinfriande  humanistiska  brandtal men
i  livets trädgård  handlar  det inte om rasism, trots
att många arter går under för  de  övrigas  framsteg
utan lika väl som hos  djur och insekternas  världar  
råder även i växtriket en "moralisk indiffirent" håll-
ning där begrepp  som "gott" och "ont" är non exist.
Ett skräckscenario  vore närmast  bedöma  jordens
kriterier för överlevnad,där rättvisa i naturen är att
betrakta som utopi,medan vi ihärdigt försöker hitta
på  olika  trix  att besegra  den, men  får  alla till sist
bita i gräset,och tillsätta en livslögn för att orka fort-
sätta leva.                                     
                                             *