Nu var det länge sen, en otäck mardröm, som fortfarande kan ge mig ångest. Tursamt nog är mitt vakna liv betydligt mer fridfullt och fyllt av glädje :) och för det allra allra mesta mitt drömmande också :)
Vad hjärnan kan hitta på när man soverI en mörk och dimmig gryning springer två människor över ett fält. Flickan rusar i panik och snubblar. Pojken är genast över henne och börjar slå. Han slår och slår och det är allt som hörs. Jag vet att han slår ihjäl henne. Men jag gör ingenting, jag har ingen kropp, jag kan bara se. Sen kommer han till mig och jag är som han, mänsklig. Jag frågar vad han gjort och han svarar skrattande om något annat. Han är på bra humör. Tillsammans går vi hem.
Prosa
(Kortnovell)
av
Anna Persson
Läst 167 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2015-04-25 15:09 |
Nästa text
Föregående Anna Persson |