Där låg hunden uppe i sängen, och jag kommer hem Prag ibland och svarar på humana frågor ungefär en gång per år när jag har varit där ute med dem, henne, honom. Jag blev tröstad av det. Och jag vet att min stora rädsla för att bli våldtagen blandades med drömmar om en bättre värld, och den person jag träffar just nu, som jag bor med, som blir oskiljaktliga.

Jag vet att hennes stora rädsla är skärmytslingen. Det som fortfarande var fantasier på ett grått papper, hustrurs gråt, och de cigaretter som hade i askkoppen hade slocknat, det kaffe som dracks, och det sot som fanns i snön. Jag hittar en tidning i ett kabinskåp som jag passar på att stjäla, den är ungefär som ett dasspapper. Och jag hittar en tidning ägaren bara hade glömt bort att hon hade – det var ett dasspapper.

Hon samlade på saker i sitt berusade rum, stora jättebarnsliga skatbon, köttfärslimpa nu på bordet, eller om man vill sitta på balkongen där grillen står. Med förkolnade bitar. Hennes stora rosa behå var en chock när hon tog av sig den och jag såg dem.

Hon satt så, barbröstad, breda ben, och skymd av en persikoläsk på diskbänken i en grå färg, Vesuvio med stark sås så att den får ett annat namn, Azteka, och med jalapeno, var i hennes spis.. Men det ser inte klokt ut nedanför, ett kaos av fönster. Det är något fel på gardinerna tror jag och så har hon både origamin och skorna öppna. Och öppen gylf fast hon är tjej. Bland hennes papper, utgjutelser, och allt detta skulle jag alltid tänka på när Miss Helsinki åter kom på tal. Tjatigt. En och samma trubadur lyssnade hon på. Jag tyckte att hon var ”smaklös”.

Hon berättade att hon hade vetat att hon skulle vinna i förväg. Det var uppgjort. Hon ironiserade över problemen i kvinna-man-relationen som började med Metoo. Men mannen blev så ”uppspelt” med allt vitt smink, grävde i sin mammas sminklåda. Ingen bor i lägenheten bredvid. Det är aldrig något illa ment. Så kan du passera ut genom dörre, och vika av vid den tunneln.

När det är mer somrigt grillar vi på balkongen och dricker kaffe eller vin. Jag satte också ner min fot så att springan invid dörren seglade upp och blev ganska stor, en medelstor spricka i en uppseglad dörr uppstod, och min reaktion på fönsterrutan till denna redaktion i skumrask.

Kavli och Engelbrekt var där, sittande mittemot varanns klagan, tomma pilsnerglasen tittade mot deras kram, halvfulla och ser etage men idag är det tennis. Jag kan se mannen från Shweiz och hans snygga fru. Knotiga träd med kronor i Prag. Några få vittnen. Ljus i en horisontell låga för att tysta. Kniv och gaffel med träskaft på en tjockvikt servett som kastar en unges skugga. När jag går i din källare och packar upp böcker ur lådor är lukterna från regnet enorma och vittnar om utsidan av de dörrarna som speglar ditt bakrus. Ja, vittnar om hela din vardag du behöver och vårdar så nära. De dagar han höjer blicken. De två fingrarna som vet för mycket och skriver med en penna kärleksbrev. Och vittnen. Förvånansvärt få gäster.

Det var här Swirek och Coverdale behandlades som hundar. Beskrivningen liknade rus. Tobakslös rös. Hans sätt att fylla, sida upp, och sida ner, Vännen går i skogarna som omger, det är ett tjeckiskt poetissaprat och ett oförglömligt reportage. Det här är avskedskyssen. Livet, decenniet är inombords inom kort. Ute regnpölar. Så natten han inte kan läsa läser han anteckningsböcker som är mina. Sprids ut försiktigt, hysch hysch. Grindvakterna som borde skyffla stod på party hela natta och man känner all varm paella och hennes kärlek.

Allt skulle börja lysa och blomstra. Däckad ensam med den söta servitrisen med orange t-shirt, lila ditmålade läppar och en lila hibiskus bredvid teet, som fick en att le, med flera påtår av samma tjej. Jag har försökt att återskapa i mitt minne vareviga gång. Jag tror att jag ser någon, hör någon, och läser vad någon har skrivit som sitter i bilen och håller sin hand över ansiktet jag var på väg att känna igen. Läser hans nya, sluga redogörelse. Varseblivningen fick väl aldrig nog. Det verkade enkelt men det var förstås mycket mycket svårt.

Masochist, läst, inget anat. Ditt ansiktsuttryck när ingen ser dig. Vilken dag personen kör bort från ditt hus, och du gillar det. Det hänger ihop på en silvertråd. Eller besatt när rocken dånade för hård. Och vi satt på kvällen och åt fet köttfärslimpa tillsammans som var tillredd föregående vecka på balkongen. Fingrar doftar tjära efter den natten, och är otvättade. Obehöriga kyrkklockor, söndag, kanske var helgen ett drömtillstånd jag vaknade ur. Skolor vid mitt hus, de bröt kol, lanternor när det var dimma. Och persiennerna väl fördragna där daghem och familjer sakta lever sina liv.