Telefonen ringde på fredagsmorgonen.
- Hej, jag heter Anna-Karin och jag släkt
forskar. Du och jag har en gemensam anmoder
Maria.

Så berättar hon att hon sökt sina vallonrötter
men hamnat hos Åskagssläkten i Värmland.
Det börjar med Erik 1724. Maria är Eriks syster född
1726.
Anna-Karin har utgått från Maria och forskat på
ättlingarna.
Här börjar berättelsen om anfader Sven Andersson
Spade.
Finns att läsa om i boken "Bilder ur Kroppa sockens
historia" sid 161.Sven Spade i Höjden var en torpare
som visste sitt värde.
Han brukade tre torp och betraktades som ganska väl-
bärgad, varför han kunde kännas vid den avgift på 20
daler som fodrades för att få en grav inne i kyrkan.
Enligt landshövdingens resolution skulle de som brukade
mer än en egendom vid befallning på sockenstämman
avkrävas en del av hemman. År 1746 framkallades Sven S
och tillfrågades, om han ville betala för dessa hemman som
han brukade, förutom de han bodde på. Sven svarade med
iver och näsvishet, NEJ jag betalar inte!
Inspektor Ahlgren på Storfors ansåg att Sven skulle betala.
Detta retade Sven. När han sedan på samma stämma hördes
angående en annan anklagelse, förgick han sig grovt.
Jon Persson i höjden hade för kyrkoherden angivit Spade att
han i fyllan och villan slagits med sin legogosse och dessutom
använt svordomar.
Kyrkoherden frågade om han tillstod detta. Spade svarade att
han ibland svärjer som andra. Det var mera som frestade Svens
tålamod på denna stämma. Det tycktes som en sammansvärjning
mot honom.
Åldermannen vid Hättälvs hammare uppgav att Spade höll krog
i sitt hus. Spade sålde brännvin även på helgdagar.
Sven fick bister uppsyn och ropade överljutt: Tag mig fan, ljuger
du icke nu!
Kyrkoherden befalte Sven taga sitt avträde och töfwa därute, tills
han blir inkallad.
När Sven kom in igen fick han allvarligt tilltal av kyrkoherden.
" Med hwar angår, att han här på sockenstämman bad fan ta sig
därför skall han, Sven Spade, antingen sittja i ståckeneller en söndag,
plikta fem daler till kyrkan .
Ännu fyra månader efter hade han inte erlagt böterna. Det blev nya hot
med stocken. Ett år därefter hade Spade betalat fyra av de fem dalerna.
Nu bad sockenmännen så vackert för honom, så han slapp stocken.

Känner igen genen av hur illa jag gillar överhet som utövar sin makt för
att skrämmas till lydnad!

Mormors farmor Lovisa var också en krutgumma som stod på sig i alla
väder och inte lät sig kuvas.

Nästa gång jag kommer till tekniska museet så ska jag hälsa på John Eriksson som
också finns i vår släktkarta. Det finns visst en teknisk ådra men den fastnade inte
på mig.
Min son är civilingenjör och bosatt i norra värmland.....tillbaka till rötterna!