Kvällar som blir nätter
Nätter som blir morgon
Och du min vän som sitter där och lyssnar
vi lyssnar till musiken
Vi lyssnar på varandra
Och ibland tror jag det är bara du som förstår.
Du visar mig korten och frågar vad jag ser.. Och jag ser bortanför och ser innebörden men inte kortet i sig. Du ser kortet och så mycket mer.

Och..
Och
Och..

Saknaden gör att minnen känns som i nuet.

och du är den enda som förstår hur det är att ömsa skinn
som Ormen
Urkraft

Att höra valen, att se hur vargen visst vill vara i flock.
Och vi är utstötta, men av vårt val
Vi valde att gå utanför
Men ändå spelar vi på den yttersta tråden

Du har två sidor
Antingen är du med mig eller så är du borta
Du är så mycket mer och jag inser här för mig själv i Nuet
Jag fick aldrig se alla dina blad, bara utvalda delar.
Och alla de ord du skrivit rör ihop sig i mitt huvud och skapar
Rastlöshet
orden flyter ihop och jag finner mig läsa utan att förstå innebörden
ord för ord.

Du sa att jag skulle vandra mot lejonet för att bli mig själv
och jag inser att jag räds det

Det sägs att du förbannat mig och jag förstår inte varför
Du försvann
och min saknad efter dig.. är det inte förbannelse nog?

Häxan från Underlandet sa att du lagt en förbannelse på mig och jag försöker förstå
men misslyckas.
Jag drog i tråden till dennes rike och skakade den i hopp om att höra något mer men misslyckades.

Logiken är kanske inte min att någonsin förstå

Jag saknar dig vän, jag saknar dig bror, jag saknar dig syster

Kanske växte du ifrån mig och valde Narnia

Och jag förstår dig bror, syster, vän.

Nätterna är kanske klarare där och för oss mer förstående
Kanske är dagarna alltid färgsprakande i höstens skrud
och daggen ligger där för dig i gräset och väntar på morgonen när du går emot tjärnen där du sa dig fann ro ;
;