jag klev upp ur sängen
ställde mig på balkongen
lutade mig mot räcket
blickade ut mot mörkret
med trötta ögon såg du på mig
och med sömnsprucken röst bad du mig
att komma tillbaka in
men jag stannade kvar och sa
att det är inte mörkret som skrämmer mig
det är ljuset