variationer i lågland och så syns en dag berget över dimman. som om stenmassorna växt över vilan. låt vara och låt gå. den älskade finner. likt en missil i den syriska natten. genom smutsiga fönsterrutor likväl som på saltbeklädda stränder och när ron sänker sig som ett mjukt luftigt täcke över kroppen ska hon möta honom igen.

[jag säger dig ord vi fruktat och vi reser oss lättade. sorgsamt samtidigt. det är när vi förstår att det inte behöver vara över som vi kan lämna.]

alla dagar är nya. hon har inget förflutet och hon har ingen framtid. inte än. han äger sin samtid inneslutande all tid. båda är resande.