Mina vänner sa:
"Kärleken är i luften"
Jag svarade att det kändes bra, och om vindarna blåser rätt så kanske kärleken kan vara i luften
Jag stod i alla fall startklar på startbanan,
Motorerna i mitt hjärta var redo,
Bromsarna i mitt huvud hade släppt,
Och vingarna i mitt inre skulle testas,
Jag var redo att se om vi kunde sväva upp i luften där kärleken sades vara
Men jag lämnade aldrig marken, jag fick aldrig testa mina vingar
Jag antar att hon var flygrädd
Rädd för att se om våra vingar slog i samma rytm
Rädd för att det skulle bli ett fritt fall om vi inte kunde flyga, trots att vänskap hade vart fallskärmen som stilla hade fört oss ner på jorden igen
Vi testade aldrig att flyga upp till kärleken
Jag antar att hon var flygrädd,
Våra flygplan blev stillastående på marken och långsamt körde vi tillbaka till våra hangarer under jorden
Jag glömmer tillfälligt orden de sa "kärleken är i luften"
Min avgång blev försenad

Hon sa att hon hade tänkt, hon ville vara min vän
Och kanske är det naivt att tro att hon skulle ändra sig
Men det var något med orden hon sa
"Du ska aldrig lita på mitt tänkande"