Sommaren har levt där mellan björkdungarna igen,
mellan rödklöver och prästkragar,
bland det starkaste gröna gräset,
bjöd Juli på allting.

Sommaren har sakta dött,
vintern nu är det din tur att födas till liv,
du skall smycka träd, stenar , hela marken gnistrande vackert vit,
med frusna flingor.

Jag och andra med mig väntar på, önskar dig hit, till oss,
du dyker inte upp, du december hänger så dystert uppe i luften,
saknar lust att hälsa på oss, vill inte smycka oss, med det vackraste,
det finaste som finns, din snö,
vi har betett oss så otacksamt, att du aldrig vill möta jorden igen,
du vill bara dö, snälla december kom hem till mig,
- Jag har aldrig varit elak mot dig, jag behöver dig, din kyla,
dina gnistrande flingor skänker tröst till mig,
jag vill inte leva utan dig.

Vinter du är den allra bästa årstiden för mig,
jag struntar totalt i vår, April behöver aldrig besöka mig igen,
hennes solsken, så kallade lycka glädjer inte mig,
hon har aldrig värmt mitt bröst, jag struntar i att hon hotar med höst,
oktober, jag har aldrig varit rädd för honom,
du december är min bästa vän,
så snälla, tänd några extra stjärnor på himlen,
mot ditt vintermörka himladraperi.
Skicka ner några kalla, vita snöflingor till mig,
det jag önskar mig mest i julklapp, och alltid kommer göra år efter år,
är att du ska besöka oss,
för vinter du ger mig styrka, du värmer mitt bröst, bara du kan ge mig tröst,
ge mig kraft att stå ut, vår , sommar och höst.
Låt inte något smälta dig nu,
hur otacksamt jorden än behandlar dig, så skulle jag aldrig,
klaga, gnälla, ploga undan dig,
jag skulle rulla snögubbar, krama dom, som ett tack till dig.

December, kom hit igen,
du har de senaste åren blivit min bästa vän.