Vägen var lerig och kvällsmörk
Tätbevuxna stod träden
Nära
Och inget annat såg vi än mörker
och trädstammar
Och vägens kvällsbruna lera

De har slutat hälsa nu
och slutat svara när jag säger något

Mitt lilla fågelbarn lider
Vi är flera som vill hjälpa
I hjärtat är fågeln min
att ta hand om och värna om

En konstig känsla av att inte finnas
Så liten skillnad mellan deltagandet
och utanförskapet

Myndighetstanten ser fågelbarnet
ovilligt till samarbete
När nu plågoandarna är villiga
till förlåtande.
En chans att glömma
Gå vidare och inte låtsas om
den vingklippta

Jag ropar inte hallå, jag vill bort
Jag vill härifrån även om jag
inte vill att ondskan åter ska
få sin seger

Fågelbarnet kämpar på sitt håll
med sin tillhörighet
Bland vänner försöker
människovärdet åter gro
Vingarnas kamp med att växa sig
bärande igen