taggbollen rullar

mellan tunga kugghjulen

utan att märkas

maken och jag hade fått en monteringsfärdig pajmaskin levererad, en mindre modell av den typ som förekommer i Chicken Run. på köpet hade vi fått en ingenjör och två överblivna barn.

för att börja med barnen var de tvillingar, snart två år gamla, mycket kortväxta och väluppfostrade. de var klädda i gula kläder och log med blixtrande tänder. pojken hade kamelhårsulster och flickan volangklänning. pappan hade inte velat erkänna dem och mamman hade visst tröttnat. de verkade klara sig bra själva. vi skulle säkert komma väl överens. 

ingenjören delade ut blad ur instruktionsboken till mig och den andra kvinnan. själv gjorde han i enlighet med sin titel ingenting, bara klagade på kvalitén på oljan. jag blandade 25 ml olja från den blå plastförpackningen med en halv riven potatis och smorde in kugghjulen. sedan karvade jag till en tunn skärbräda enligt anvisningarna: jämna hack, räfflor i uppförsbackarna och taggar i nedförsbackarna. den skulle också infogas i maskineriet.

maken gjorde i likhet med ingenjören ingenting, men han var på osedvanligt gott humör och skvallrade friskt. han hade varit i affären i byn och fått veta både det ena och det andra, och han lovade dyrt och heligt att han aldrig skulle droga mer. fan trot, tänkte jag, och karvade vidare på brädan.