den sorglösa tystnaden
ingenting passerade din blick
och ändå all lycka som stod kvar
att vara vid liv, att leva, att skratta sig fri
hur vattnet sköljde över dig
över klipporna, över taken
din vita skuld, din bleka hy
och alla fingrar som försökte nå dig

de stannade halvvägs
kände hur du brann
som en glödhet karlavagn
sista aprils eldar skymtade förbi
dina ögonvitor blodsprängda
nyfikenheten där i expanderade pupiller
dina skiftande nyanser
hur blå du och skuggorna kunde vara
i sommarnattens tankegångar

damerna vid din sida brände sina klänningsärmar
de var födda bortanför muren
i änglariket vandrade din själ
och männens visslingar var meningslösa
hur mycket de än vässade sina klor
skulle de aldrig kunna nå dig
för ditt vatten sköljde över natthimlen
murar genomborrades av din skarpsynthet
och ingen själ kunde fly dig

än idag söker jag efter dig i all mötande trafik
i alla vattendrag försöker jag skapa dina vågor
din kraft att skölja över mig
skölja över tiden, skölja bort till dig