Hör du tonen,

den femstrukna oktaven

som en svala som flugit fel

rakt in i solen

skör, under de händer som sökt liv

men funnit död

var gång du förför

låtsas jag vara en örn på flykt

förutan dig är jag naken,

en genomskinlig kropp

med dig ett lik,

upplyst av ljus

men jag ser du behöver inte mig

den vidunderliga världen skymmer sikten

och jag är bara ett tomt skal över dina läppar