Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det är något med interaktionen mellan oss som inte fungerar.

Längre. Killen mitt emot sitter och sover. O'learys baren är tom. Men jag minns den flottiga popcorn doften och de grusiga fingrarna och saltet som torkar ut munnen. Lika oförstående som vanligt. Bara inte lika berörd eller förfärad utav det. Dumheter rakt igenom. Inget snack om den saken. Alla dessa leende sura uttråkade ansiktena. Och det är så många charader och spel ovanpå spel att bara tanken på det får en att tröttna. Skrika rakt ut. Men är tyst och cool. Som alla andra. Någonstans så påverkas man. Jag orkar inte med uppståndelsen av att vara i händelsernas centrum. Och visst du är snygg men ditt spel gör dig tråkig. Och din desperation är lite sexig för den gör dig sårbar. Men vet inte om jag har det i mig att utnyttja det. Förmodligen? Varför skulle jag inte ha det? Är jag speciell på något vis? Nej. Jag har bara ingenting till övers att lägga på strunt. Men allt är strunt på någon nivå. Och det spelar Ingen roll vart röven pekar för där finns alltid någon att se den. Skrev eller rumpa? Vad vill man mest ha i ansiktet? Nåja, skitsamma. Jag klämmer mig förbi. Och du är alldeles för fin... titta inte så på mig. Du bryter ner mig med din blick. Vet inte var jag ska sätta foten. Men måste andas och låtsas som ingenting samtidigt som jag träder fram ur mörkret och in i ljuset, som hänger ifrån mina axlar likt en kappa. År av för många tankar av denna natur. Insikterna hänger och sliter i samma hänglås. Att gå kan vara rent ut sagt svårt ibland. Hur ska man flänga med händerna i ett vakuum? Varför finns det ögon för alla tillfällen. Och ansikten för alla känslor. Varför krullar sig atomerna sig upp på mig på detta vis? Som scener ur en film. Korta små ögonblick...




Prosa av Alexander Gustafsson
Läst 279 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-02-07 12:47



Bookmark and Share


    Erika H
Korta små ögonblick. Samlade i en bit av hjärnan... dammiga för det mesta men så är de där likväl. Lite mer levande. En stund.
Jag gillar titeln, lockande. Måste läsas och det ångrar jag inte.
Du har ett flyt i din text och jag rullar in i det. Tänker på spelen, tröttande leenden och likheten vi tror vi måste ha med andra.
Vilar lite i vetskapen att vi är olika, speciellt när vi skriver. Och din stil är bara din.
2016-02-11
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson