aldrig är
aldrig bara
är
skrapet mot väggen
oavsiktligt trendfattigt andetag
när ditt öra plötsligt fann annan
det var en stålram byggt av spelkort
som limmades fast av onykterhet
rinnande kunde det ha varit,
mycket mer smink på orden,
som rann ned för vävtapeten och fyllde ut kvadraterna
har redan ropat,
skrikt ut kärleken så att den fastnade i vårvinden
är skrapet mot väggen,
ett oavsiktligt sällskapspel
härskar vid lust,
dör vid avsked,
rinner ut från sinnet,
bortom klockvarv
aldrig är
aldrig bara
är
borde njutit av knull
sett gårdagen ur mulliga molns farvatten
begick kärleksmord när känslor flödade
genom krystade samtal
och naiva beröringar och ytliga kaskader
av väl sammansatta pekoraler
du ser mig på hotellrummets vägg,
där skrapet
är svärtan som skapas av resväskor som försvinner
som försvinner jävligt långt bort