det har varit så här ett tag nu att jag har varit så trött
intill döden trött

vill bara sova då allt känns tungt som om jag bar runt på bly
att sorg kan väga så mycket

mina vingar är brutna min själ är frusen
hela jag är i träda

att varje mitt hjärtas slag fortfarande slår
är nästintill obegripligt

jag famlar efter något att hålla mig i så jag inte
vacklar över kanten

det är så brant nu när allt krackelerar
solen silar mellan molnen in genom skira gardinen

ser hur strålarna leker tafatt med demonerna
hur ljuset vill plåna ut mörkret inom det som hotar ta över

Gud låt det bli vår snart låt knopparna brista mig
in till liv igen