En vän blev hastigt sjuk...
Ringde på min dörr...
Och sa, kan du hjälpa mig...
Klart jag kan, svarade jag...
Och efter ett tag sa han...
Han blir så lugn när jag är där...

Jag blev helt paff...
Satte mig rakt ner på en stol...
Det var första gången jag hört detta...
Jag ansågs lugn... Och jag GAV LUGN...

JAG! Jag som anses, hitta på för mycket, är en
riktig virrpinne, pratar för mycket, stör med
nya idéer mitt i allting annat, skrattar för
mycket, kommer dragandes med sångtexter
och vill att folk ska vara med sjunga, jag kan
väl göra som är BRUKLIGT ÄR läsa upp min
text själv, inte besvära andra och störa dem
med att de ska vara med och sjunga,
de är ju där för att BLI ROADE
de skall väl inte underhålla andra då!

Jag tappade alltså andan, när jag hörde
att jag ansågs som lugn...

Men som omväxling var det ordet
gott att få höra... Att jag kunde
ett lugn tillföra!

Och idag blir jag som de andra som hjälpte
sjuklingen bjudna på dinner... Han har till-
frisknat! Nu är jag på väg till stan att köpa
en bukett vårblommor... Kanske en flaska
vin... Inte bara hans tillfrisknande utan
även hans goda ögons sätt att se måste ju
bara firas, stort och mycket!