Ensamhetens Skrud
Det kom inga samtal
Inga brev, inga bud
Från hans lägenhet
Hördes inte ett ljud
Inga påtryckningar krävdes
Det var hans egna beslut
Att för alltid klä sig
I ensamhetens skrud
Inga passagerarlistor
Innehöll någonsin hans namn
Inte ens försäljarna
Visste var han fanns
Han visade sig bara
När konserverna tog slut
Han tog aldrig av sig
Ensamhetens skrud
Han växte upp i vägen
För alla runt omkring
Han slogs om moderns uppmärksamhet
men förlorade mot billigt vin
Hennes son var ju ett misslyckat barn
Som lärde sig tala när han var sju
Det måste vara något fel på pojken
Som klär sig i ensamhetens skrud
Det visar sig ofta i efterhand
Vad som är rätt och fel
I detta liv eller nästa
Kommer han få sin beskärda del
Kanske blir vi alla vittnen
Till hur friheten står brud
När klockorna ringer för mannen
som levde i
Ensamhetens skrud