Jag måste lära mig, att när jag är förkyld, så är jag inte förkyld egentligen.
Jag har en sjukdom, som kallas aspergers, och den påverkar mitt liv.
Som en parhäst, tänker jag mig; Depression och Aspergers.
Inte säger jag, fastän jag borde, för att jag vill; Säga, Hej, Jag heter Mim-Ariel, och jag har Aspergers.
Aspergers, låter som ett berg att bestiga. P: et blir ett B.
Kanske inför min sjukdom niga? Åh Aspergers.
Jag vet, att mina släktingar har, några berg att bestiga.
De undrar vad Aspergers är, men ingen av dem tar reda på det.
Det är jag som ska informera, och ibland är jag inte säker på vad jag har.
Då känns det för mig, som ett berg att bestiga.
Men det är inte jag.

Vad är Aspergers, och vad är Depression?
Vilket samband har dom, och vilken ton?
Som ett berg att bestiga, eller en Knut man känner för väl.
Som ett ansvar att bestiga, av DET mår jag inte bra.
Som den stund, på en dag.