Efter ingående studier och många tankar präntar hon ner i sin lilla bok: Uppenbarligen bara en önskan om ett hål. Hon dricker därefter lite vin och ser ut. Jo, så är det. Uppenbarligen bara en önskan om ett hål. Och det är så underligt att inga ord kan förstå det. Hon skakar på huvudet, lägger trettiofem kronor på bordet som betalning och ger sig ut i regnet. Våtheten är befriande och hon korsar gatan, köper blommor hos Herr Flink, cigaretter hos Ib och den där flaskan champange hon lovat sig själv, hos honom hon aldrig minns namnet på. Nej, aldrig vill hon förstå det. Önskan om hålet. När hon senare ligger i badet har hon glömt allt om det. Bubblar bara lyckligt i en stilla glädje över att inte längre ha lust till paj.