jag visste inte om jag skulle gå till kyrkan

eller stanna hemma

det slutade regna

en väninna ringde

undrade om jag skulle till kyrkan

vi bestämde att vi skulle gå dit

det var kallt

ingen värme som tidigare i veckan

vi knallade på

det kom några regndroppar

snart var vi framme

kom in i värmen

kyrkan fylldes mer och mer med besökare

till slut var den nästan full

kyrkklockorna ringde in till konfirmations Gudstjänsten

orgeln började spela

ungdomarna med präst och ledare

tågade in

med sånger, berättelser

fick vi veta allt dom lärt sig

under sin konfirmationstid

det var så fint och rörande

att det inte gick att hålla tillbaka tårarna

så hände något jag anat skulle hända

kyrkvärden som var denna lördag

kom och frågade om jag ville hjälpa till

att räkna kollekten

Den här gången sa jag nej

Visste och kände att jag behövde

hem för att äta

jag såg besvikelsen i hennes ögon

hon förstår inte hur det är att ha diabetes

min måste jag vara strikt med måltider

annars blir blodsockret lågt

eller högt

då blir jag trött så jag somnar innan

jag hinner äta

vi gick hemåt sen vi sett konfirmanderna

ta avsked av präst och ledare

det var skönt att komma hem

och in i värmen

maten hade gjort i ordning så den var

bara att värma

blodsockret var lågt

så behöver inte ha dåligt samvete

för att jag nekade hjälpa till med

att räkna kollekten

i morgon är det min tur att vara kyrkvärd

jag hoppas det går bra

kollekten den räknar jag själv

det brukar gå bra

varför ska det inte göra det den här gången

anits 14 maj 2014