jag har sagt jag inte ska
sjunga om dig
så bara därför

som en oslagen dikesren
jag vill rulla ner i
mjuka tistlar, krämiga smörblommor

som en porlande bubbelbäck
långt in i urskogarnas urskog
med vita, runda skinkor bakom en sommarbjörk

var min älva, min huldra
mitt skogsrå, min vittra
ditt väsen har inget slut

vi skapar dagböcker av våra kroppar
vi skriver symfonier i 18 satser
vi hittar på egna, vackra diagnoser

dina overkliga nerslag i min verklighet
är naturligtvis alldeles på riktigt
fast som naturliga hallucinationer

och när allt ska försöka förstås
ger vi upp på en gång
lämnar tänkandets diktatur åt sidan

vi dödar robotar
det vi gör skördar miljarders offer
det rör oss inte i ryggslutet

varje möte är som en evighet
varje saknads sekund som ett helvete
vi skulle i princip kunna dö nu