Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kaka



Tjugo plus, len vind. Ute hovrar en polishelikopter. För två dagar sedan fanns inte tornseglarna med sitt ljud av gamla telefonledningar; från idag blommar rönnen med sin mix av pisslukt och kakdoft; syrenen är helt framsvälld. Jag går en kilometer, ner till sjön: helikoptern - det står polis på undersidan - roterar, från porten och ända ner till sjön, obrutet ovanför mig. Nere vid sjön börjar plötsligt två vanliga änder att slåss. Tvåhundra meter sydvästerut jagar en svan en kanadagås, i cirklar och tvärt fram och tillbaka. Det doftar solvarm tall.




Fri vers av Per Teofilusson
Läst 318 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-05-23 11:52



Bookmark and Share


  Inkarasilas
Dock tar jag tacksamt kakan och knaprar inte, trycker in hela skiten och sväljer ner med svart kaffe. Jo.
2016-05-23

  Inkarasilas
Sommaren för det med sig, den där instinkten att slå ihjäl nån tror jag t o m hos fåglar. Ja, ja, fina solvarma tallar lugnar ju nerverna i alla fall, fin din text där, för mycket oväsen i himlen bara. Förbannade blåljus.
2016-05-23
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson