Du visste vad som var rätt och fel. Du visste att jag alltid talade sanning. På omvägar fick du höra ord som var märkliga och du kom till mig och sa "Mamma, är det sant?" 

Jag behövde aldrig svara, du visste att jag aldrig ljög. Du gick vidare den dagen. Träffade kamrater och åt glass. Men verkligheten hade kommit lite närmare. Alla människor vill oss inte väl, så ser världen ut idag. 

Man kan lära sig mycket genom att lyssna, men det finns strider man måste gå igenom för att utvecklas och jag är ledsen mitt älskade barn, att jag inte kunde förbereda dig för alla stormar i din väg. 

Vi har varandra, för dig ska jag aldrig ljuga eller förskingra sanningar, glöm aldrig det. 

Men mitt älskade barn, var vaksam. Bakom varje hörn kan förfinade lögner och hårda ord vila, så var vaksam mitt barn...