Jag är trött på Samtiden, --
- dess urholkning av min hjärna
å av alla mina blå Sinnen !

Det berättas Vitt å Brett
om Ondskan i Vardagen :
Terrordåd å statskupper
hör till det Normala !

I grön å majestätisk Natur -
vi parat oss, -- nota bene !

Känner hur jag tacklar av!
Som om vore jag förgiftad..
Hur ska jag vända Trenden ?!
Det HÄR går, ju, inte!
Borde röra mer på mig !

Detta Förfall!! : Är det MITT
eget fel?! Eller Omvärldens?!
Säg, att det EJ är för sent !!

Hur, slåss emot ett sjukt System ?

Med lemmar, matta, svaga, -...?
Måste resa mig ur dyn !

Det duger inte å ge fienden
allt Övertag!! De ska hållas
kort, -- fastän jag, själv, är
fråntagen mkt Kraft !

Än, finns det Hopp, - -
noterar jag i denna dikt, - som
knappelunda hör till det bästa
jag skrivit i mina da´r, - men är --
väl, -- ändock, - - - - - - - -

-- ett Steg på Vägen... !