Jag ser den sammetslena pilen speglad med himlen
och mitt eget leende ansikte
i dammen
som glittrar
i solens glöd...
och minns min barndoms pildamm
där jag ofta satt på huk och väntade på ett under
och såg drömmar födas...

-

Jag är en enkel människa
- en bedjande människa
- en lekande människa
- en fri människa!

Jag vissnar
utan poesi, rosendoft och gnistrade tankebloss!

Insvepta i solglöd
nedstoppade i ett krus
brinner mina plikter
obekväma komplikationer
motsägelsefull krav
och allt det där andra, som jag vet
tystar ned magiska barn -
hot och hat och lögn
avund och girighet
brinner och förvandlas
till alls ingenting
snipp, snapp, slut!

I nästa vågtopp
fylls jag av lust och fägring stor
och pilen vajar, i dansen jag dansar
växer och mognar
i hjärtans glädje...