Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I must self-destruct before I self-destruct...

Jag jagar min egna svans. Jag vet det. Jag ser det. Men vill inte stoppa det. Jag skrattar och känner hur jag försvinner in i musiken. Ljuset. Ljuden. Jag ser händer. Tänder. Ögon. Skuggor. Någon försöker säga något men jag är redan borta. På andra sidan. Tittar på mina händer. Fan vad vackra dem är. Lyser upp och slocknar. Lyser upp och slocknar. Jag säger det att mina händer är vackra får en konstig blick av en vacker tjej. Men jag svävar bort. Det är en så vacker värld. Basen blåser mina kläder rytmiskt. En polare ställer sig framför mig. Verkar upprörd. Skriker på mig om något. Va fan vet jag? Jag hör inte. Bara basens distanta dunkande. Stapplar ut i natten. Den underbara natten. En tjej bara tar min arm och går med mig. Hon säger något. Jag bara ler. Hon är garanterat galen. Jag gillar galet. Galet är fint.




Fri vers av Alexander Gustafsson
Läst 254 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-08-03 19:15



Bookmark and Share


  notsomad
Den här gillar jag mycket.Så mycket liv, så mycket vansinne, så mycket i ögonblicket och ingen morgondag liksom. Bra!!
2016-08-14
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson