Nu åker de snart iväg, packade och klara
Halsen dras ihop av sorgens snara

Andas...inte gråta, vänta tills de åkt en bit
Att leva utan dem har jag inte valt och det är verkligen inte mitt gebit

Älskar när det rör sig och låter lite här och var i huset
Nu hörs bara regnet som smattrar
och från fläkten det stilla suset

Men jag kan höja volymen och välja min egen musik
Den dämpar ångest och tvingar bort mitt inre skrik

Hans beslut gör att jag bara får leva med dem halva tiden
Andas andas andas
Herre, ge mig av friden

som gör att jag orkar leva mitt i smärtan denna dag
Den kanske lindras om ett litet tag