jag är beredd att fly

stänga ned och dra

är på min vakt

vill inte se slakt

natten närmar sig

ryggen värker så

jag har burit tungt

min själ ihoptryckt

i vakuum händer inget

bara värker och värker

trycker och trycker igenom

hela mitt vara igen och igen

dagen kommer aldrig 

natten är skrämmande

jag har ingen kraft

det finns inga dun

inget täcke av värme

inget mjukt att falla mot

det blev som en pina

att klicka fram texter

rädslan att möta det igen

förnedringen av det i mig

som är på väg att blomma

som skulle brista ut i blom

men frostnätterna kommer

isens grepp av hård kristall

trycket som trycker ihop

kan inte förvandla mig

till en vacker flinga mer

en trötthet som strimlar

varje uns av glädjen dör

det är inte vemodet hösten

inte frånvaron av solljuset

det är solen som fanns i mig

jag packade undan den igår

jag blev så rädd vill gråta

när jag såg hur fel det är

att tiden inte formats oss

män och kvinnor till goda

alltid kommer det att finnas

obetänksamhet och rent hat

det kommer aldrig försvinna

att människor gör varandra illa

i det ska jag sockra min dag

låtsas allt är sött och smaka

den här gången gick det inte

att förvandlas till en flinga

...