Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den sista ljusstrålen

 

Jag har sett stjärnor vandra

i eviga rymder

där mörkret är djupare

än fasta marken

 

Ingen galax skulle någonsin

kunna tända en eld

som värmer ett liv där

till att bejaka sig självt

 

Det är en fara att resa dit

där solen lyser bara en gång

när man står

vid avgrundens kant

 

Just i det ögonblicket

måste man fånga 

den allra sista strålen

Fånga den och ge sig av

 




Fri vers av StinaJ VIP
Läst 269 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-11-06 21:50



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Insikter fins starkt i denna text!
2016-11-13

  S.A.I. Steve Lando VIP
mycket välskrivet o snyggt
2016-11-08

  Evelyn Falk Möller VIP
Djup visdom vilar denna underbart vackra dikt på och det är där, vid avgrundens rand man måste bestämma sig....
Jag är glad att du fångade ljuset och gav dig iväg.... åt ena eller andra hållet.
2016-11-08

  ULJO
En mycket välskriven text
2016-11-07

  Linda CH VIP
Storslaget och vackert! Sista stycket innehåller mycket visdom och mod.
2016-11-07

  Marita Ohlquist VIP
Det sista stycket är en stark avslutning på en bra text!
2016-11-07

    Askanden
Bra hybrid av kall naturvetenskaplig rymd och bildligt språk.

Första raden förde tankarna till:

"I've seen things you people wouldn't believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhäuser Gate. All those moments will be lost in time, like tears in rain. Time to die" Rutger Hauer, Blade Runner.

Poeter råds att se det stycket, om de redan inte gjort det.
2016-11-06
  > Nästa text
< Föregående

StinaJ
StinaJ VIP