Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

LIDELSE (En prosa ur barndomen)


Den tar mig med på ett äventyr,
Genom regn, rusk och storm, men även sol,
Dess nakna lidelse följer mig,
Jag känner en sorg, en sorg så stark som ilska,
Som jordens undergång,
Jag som en gång var ett glatt barn,
Och en sådan sång, kan man inte sjunga,
Jag var ett litet barn som led,
Genom tårar och glädje,
Jag fördes ur ljuset,
Till en plats så kall som natten,
Den hittar mig,
I det mörkaste dunkel,
Jag glider igenom,
Det glada försvinner bort,
I ett dunkel av glas,
Glasets skärvor skär mig, jag skar mig,
Jag vill bara dö, försvinna för alltid,
Skratt, Det svider inom mig, en hård sten som dunkar i mitt huvud,
Jag ber, nej, varför?
Jag dunsar i marken,
Grus, jag landar på grus,
Ett svart mörker visar sig,
Jag svävar genom mörkret.




Fri vers (Fri form) av Emma Lissmyr
Läst 274 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-11-10 22:19



Bookmark and Share


  Bo Himmelsbåge
En mörk barndom... där det svarta tar över det ljusa... Hoppas att ljuset hittar till Dig igen... för des svallvågor är starkare än de mörka... Detta är vårt hopp...
2016-11-11
  > Nästa text
< Föregående

Emma Lissmyr
Emma Lissmyr