Nu var det lördagkväll i tomtarnas värld, och Nissa klampade hemåt på isgatan. Mellan Tomteverkstaden Nisse & Son och Utkanten där Nissa och Nisse liksom de flesta tomtor och tomtar bodde gick en smal grusväg, väl kamouflerad för människoögon. Den var förstås ishal, snöröjdes ej och saltades ej, men Nissa hade övat på att halka i träskor sedan barnsben, så hon klarade sig fint.

Samtalet med Tessa 19 under lussebaket ringde i hennes öron. Tessa hade antytt att Nisse Blå på något vis var inblandad i spelet mellan Vättebygd och Tomteby. Nissa stred med sina känslor. Visst hade hon själv misstänkt Nisse för både det ena och det andra, men när någon annan anklagade honom intog hon instinktivt försvarsposition. Hon älskade ju Nisse hett och innerligt, och hade själv sytt sig en blå luva som hon bar på lediga dagar. Deras möten under fällen var ljuvliga.

Nissa passerade nu trädet där hon hört sidensvansarna sjunga i fjol. Hon lade märke till en fläck invid trädstammen, där snön smält bort. Det såg ut som om någon hällt ut varmvatten. Troligen en människa, tomtar gjorde aldrig så. De samlade sitt slaskvatten i såar och gav det åt djuren.

Nisse Blå skulle enligt tomteschemat jobba morgonpasset igen, och Nissa ville inte störa hans oroliga nattsömn i onödan. Hon beslöt sig för att ta en omväg ner till Tomteby Torg. 

När hon närmade sig torget såg hon en underlig varelse röra sig mot Bankomaten, en man i grå kläder och trasig hatt. Hon förmodade att det var en människa. Människor var vanligtvis osynliga för tomtars ögon innan julafton, men i fjol hade det hänt något med märkligt med Nissas syn och hörsel. Numera kunde hon förstå fåglarnas språk och urskilja människor redan i början av december.

Människan nynnade:

Så som natten bär en ängel. Hon är av gips. Hon kastas mot asfalten, och går i tusentals små bitar och löses snabbt upp i regn till ett vitt skum, så hör man när någonting sorgset gråter. det kan låta nästan som om alla sover. Någon plockar upp en vissen blomma och torkar av det vita skummet och lägger den på kyrktrappan, där bland dom andra vissna blommorna som krattats i en hög. I morron kommer dom brännas upp. Snart faller snöflingor ner. De blåser lite svartare för var dag

Ja, natten var sannerligen svart, för människor och tomtar. Nissa rös av sångens svarta skönhet, vände på träskoklacken och började traska mot Utkanten.