Jag tycker det är oacceptabelt att människor sitter utanför affären och uppvisar ett aggressivt beteende om de inte får någonting. Det finns ingen rättvisa, eftersom rättvisan är subjektiv.

Det är så destruktivt att stirra och skrika "hej" när jag går omkring i tankar om ödet jag är född till. Jag tvingas dessutom minnas hur ungen bredvid mig på BB blev ammad längre än jag.

Någon i stickad mössa överöser mig med konstiga versaler, då jag vandrar förbi igen och tittar upp på mot himlen, funderar på hur arg man egentligen kan bli på okända människor.

_______