Gryning nalkas,
sommarvindens underströmmar
mjuka ödlor som hon känner vid namn
sirlar undan i det plötsliga ljuset;
hon viskar

vilka drömmar har du glömt att du hade
sjung dem, teckna nya stigar
längs mina revben, en stjärnkarta
över malars spröda vingar

och hon strör morgondamm och flagor
hon doppar fingertopparna i aska
stryker över dina kinder
försöker känna framtiden
i vilken väg tårarna tar

– vi river papper i mycket små bitar
matar dem till sparvarna
fäster dem på frankerade kuvert
försöker komma undan –

hon sluter armarna om dig
och dagen slår ut som tussilago
brinner i slänten, kallar