Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Höst gud under jord, fara och reflektion. Må vistelsen vara kort och berikande, om du inte vill bli dess mätande måltid.


Tunnlar av Höst




Tunnlar av Höst



Höst—givare av mörka dagar och verkliga händelser—är riket i vilket denna gud styr.
I dem mörka gångarna under dessa enorma högar av fallna löv kryper den.
Gud av höst, gud av det förflutna, den mörka ormen Phallus.

I dessa tunnlar var han den allsmäktiga närvaron.
Jag frågade om en väg ut ur dessa tunnlar, till vilket han svarade ’’Dra’’.
Jag kände en mörk rädsla inom mig, att denna mörka höst gud skulle sluka mig, om jag vandrade i hans tunnlar alldeles för länge.

Hans ord var dock sanna.
Om jag vill ta mig härifrån måste jag dra.
Frågan var tänkt, men inte talad.

Min vistelse i hans rike, började en November månad.

*

I dem mörka tunnlarna hörde jag ett ljud.
Djuret som ekade detta ljud var en groda,
Han var också en skämtare.

Den sa inget mer än förnedrande skämt.
Den var genomskinlig, men glasig.
Efter en närmare titt, såg jag att grodan var en spegel, en reflektor.

I reflektionen av den kaotiska grodan; så såg jag en bild.
En fjäder, lysande, gudomlig även.
Men det var inte grodan som visade mig fjädern; för det var jag. Tanken av en gudomlig fjäder, var min symbol av frihet från dessa tunnlar.

Min grynings timme i hans rike, var en Oktober månad.

*

Efter tre månader i dem mörka, höst tunnlarna, fann jag fjädern.
Den hade rullat ihop sig till en gyllene boll.
Med min egen kroppsvärme som gåva började den att veckla ut sig.

Värmen jag gav lämnade mig kall, men fjädern varm lika varm som en sommar sol.
Det var inte dess egen värme som gjorde den så, men istället min egen värme som nu levde inuti den.
Fjädern var mig önskan av flykt, den varma solen, min djupa längtan.

Medan jag gick i tunnlarna blev fjädern allt varmare.
Omedveten—var jag—att min fjäder drogs mot sommar solen ovanför ytan.
När jag steg upp och blev bemött av solen stängdes gropen som jag kröp ur bakom mig.
Allt jag kunde höra—med mitt öra mot den stängda gropen—var ljudet av skrikande grodor och en hungrig höst gud.

Min morgon kom, på en September månad.


Slut




Övriga genrer av Mikiya M. Gourei
Läst 341 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-01-04 17:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mikiya M. Gourei
Mikiya M. Gourei