min natt
den orkade inte längre tända stjärnorna
inte längre kläcka fjärilar under sina stora vingars beskydd
inte längre stråla som den rosetten
av sammet
köpt på Åhlens

min natt var en iskall svart natt

som en tjockare saga på midnattsjorden
med en sådan tät luft
så svår att äta, smälta

så svårt att lämna
rusande, flimrande längtan
som förut steg fram

ur tiljorna
som ett andlöst damm
steg i sprickor rispor som låtsades tiga, som endast ville be
som syntes le, i genomskilnigheten

nu var det bara natt
en tyst svart natt