Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du kallar dig själv, Döden.

Nu är du här, igen.
 Du skrämmer mig
 Du skakar mig
 Du välter mig

Nu är du här, igen.
 Med ditt hårda tag
 Med ditt becksvarta ljus
 Med ditt omtumlande tänk

Du är närvarande i mig.
 Ditt handfasta grepp,
  drar ner min själ, min bröstkorg
  under jorden.
 Bort, bort ifrån allt liv, all lycka
  allt fint.

Du är närvarande på mig.
 Dina kasande händer,
 över mina ögon,
  skapar en nattsvart blick,
  hos mig.
Du för bort mig ifrån allt, formar om mitt sinne,
 mina tankar,
  mitt liv.

Och nu är du här, igen.
Och du kallar dig själv för,
  döden




Fri vers (Fri form) av amandaz
Läst 464 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-01-11 13:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

amandaz
amandaz